Varggården i Årböle
Flera sockenstämmoprotokoll i Hållnäs berättar om vargplågan ”som är större här än annorstädes”. Glädjen var stor när sockenstämman 1799 fick en skrivelse om att på Högvälborne Herren de Geers kostnad skulle byggas en varggård i socknen.

Varggården kom att anläggas 1803 i södra Hållnäs. Det året gjorde bruket ett markbyte med bonden Olof Persson i Årböle. Bruket fick ett skogskifte på ca 2 ha och Olof Persson fick lika mycket ängsmark. Bonden var nöjd med bytet, marken han avträtt bestod av röd sand där varken skog eller gröda växte.

Varggården i Årböle blev en stor anläggning. Den mäter 185×90 m. Runt gården löper en stenskodd vall 1 m hög och 3 m bred. Den innanför löpande graven är likaså 3-5 m bred och 1 m djup. I gårdens inre finns en större vall som är 7 m bred, 1,5 m hög och 77 m lång. Vid dess norra ända löper en bågformad stensträng. Nära mitten av gården finns en grop som kan ha varit omkring 5 m djup och 4-5 m i diameter.

Ovanstående beskrivning är så som varggården ser ut idag. För 200 år sedan var den mer utrustad. På vallen som löper runt hela gården hade uppförts en inåt lutande gärdesgård som var 2 ½ m hög. Någonstans fanns en ingångsöppning. Gropen var antagligen försedd med timmerväggar. Ovanpå den höga vallen i gårdens inre låg troligen en brygga av trä och stensträngen förseddes kanske med störar som höll det grova vargnätet som användes vid vargskallen.

Brukets kostnader var 522 daler Kopparmynt, dessutom tillkom flera hundra dagsverken av Hållnäs bönder.

Användning
Hur användes då varggården? Dels användes den säkert vid något vargskall, som anordnades av bruket vid flera tillfällen i början av 1800-talet. Dels var den ”självfångande”, dvs över gropen la man slanor som övertäcktes med ris och mossa. Självdöda djur fördes till platsen, först lades de utanför gården senare allt längre in tills gropen gillrades med ett levande djur, en tupp eller en hundvalp som bands fast på en stolpe från gropens mitt. När rovdjuren skulle ta det levande betet föll de i gropen. Tuppen eller hundvalpen förde oväsen, vilket lockade till sig folk, som klubbade ihjäl rovdjuren.

Skjutvapen fick inte användas, då krut- eller blodlukter kunde finnas kvar och omöjliggöra kommande fångster i gropen.

Rovdjuren kunde ta sig in i gården genom gärdesgårdens lutning inåt och genom den öppna ingången. Ut kom de däremot inte om man stängde till ingången.

Vid vargskall användes troligen varggården som en jaktplats. Med jaktlappar vinklade mot ingången så att en gata för drevet bildades. Inne i varggården var skyttarna placerade på den höga broförstärkta vallen i gårdens mitt. Ett vargnät fanns även här uppspänt där vargarna trasslade in sig och lättare kunde fångas.

Enligt ett cirkulär från år 1823 som lästes upp från predikstolen i Hållnäs kyrka hade varggården i Årböle reparerats och försetts med giller. Till förekommande av en olyckshändelse, förmanades befolkningen att inte stiga innanför gården och noga vakta kreatur och i synnerhet barn och andra mindre förståndiga för dessa farliga giller.

Vargården visas
Varggården i Årböle ägs i dag av Korsnäs. Rester av den finns kvar. Den ligger strax norr om Årböle by i södra Hållnäs, alldeles nära vägen.

Under På Tur i Hållnäs-dagarna i augusti  varje år, anordnas vandringar över varggården, då medlemmar ur Årböle Byalag berättar dess historia. Visning  vid andra tider på året kan ske för grupper.

För mer information: P-G Wahlgren 073-0409824